Varför just jag?

Jag tillhör den gruppen av människor som kan klanta till det nästan omöjliga. Igår kunde inte Janne vara ute pga. sin allergi, stackarn. Han undrar då om jag kan vattna lite i trädgården. Okej, det fixar jag. Hade lite besvär att dra ut trädgårdsslangen, fanskapet slog knut på sig själv, fick på vattnet och vattnade enkelt. Sedan började eländet, skulle flytta vattenspridaren till nästa ställe, då lossnar slangen från spridaren och fullkomligt dränker mig i iskallt vatten. Istället för att springa och stänga av vattnet försöker jag ta fatt på slangen som betedde sig som en arg skallerorm, vilket resulterar i att jag åter får en kall dusch, totalt hjärnsläpp. Efter ett tag kom jag faktiskt på det. Grannen hade suttit och tittat på och fått sig ett gott skratt.
En annan gång skulle vi köpa en liten present, vi körde in till stan för det hade öppnats en ny liten affär som säljer allt möjligt. När Janne fick se vad det var för affär sa han till mig att ta det lugnt och röra mig sakta så jag inte välte ner något. Något förnärmad gick jag först in i affären, vem tror han att han är egentligen. Liten bit in i affären såg jag något uppe på en hylla som skulle kunna passa, sträckte upp armen för att ta det, missbedömde avståndet och rev givetvis ner en glaspryl som förde ett otroligt väsen när det rasa ner. Tittade på Janne, hade han kunnat göra sig osynlig hade han gjort det. Biträdet kom fram och plocka upp glasprylen, det var helt.Fattar inte varför Janne blir så uppjagad för, han vägrar numera att gå in med mig i för små och trånga affärer och skulle vi gå in i t.ex. en porslinaffär håller han ett långt förmaningstal innan. Det är lugnt svarar jag, det ordnar sig, jag vet ju att han går efter mig och fångar upp allt som jag river ner.
På en julresa till Tyskland för ett antal år sedan så skulle vi klä upp oss för att äta en god middag på kvällen. När jag skulle ta på mig skorna visade det sig att jag hade tagit med mig , jag hade två par pumps, en sko av varje sort. En med hög klack och en med låg klack. Det positiva var att båda var svarta. Gissa om det såg roligt ut när jag linkade ner till middagen, kunde ju inte ta vinterstövlarna till kjol.
Detta är bara en droppe i Finjasjön av vad jag kan klanta till det för mig men man har ju ett glatt humör och tar det mesta med en klackspark, vitsigt va?
Over and out.