Varför just jag?

Jag tillhör den gruppen av människor som kan klanta till det nästan omöjliga. Igår kunde inte Janne vara ute pga. sin allergi, stackarn. Han undrar då om jag kan vattna lite i trädgården. Okej, det fixar jag. Hade lite besvär att dra ut trädgårdsslangen, fanskapet slog knut på sig själv, fick på vattnet och vattnade enkelt. Sedan började eländet, skulle flytta vattenspridaren till nästa ställe, då lossnar slangen från spridaren och fullkomligt dränker mig i iskallt vatten. Istället för att springa och stänga av vattnet försöker jag ta fatt på slangen som betedde sig som en arg skallerorm, vilket resulterar i att jag åter får en kall dusch, totalt hjärnsläpp. Efter ett tag kom jag faktiskt på det. Grannen hade suttit och tittat på och fått sig ett gott skratt.
En annan gång skulle vi köpa en liten present, vi körde in till stan för det hade öppnats en ny liten affär som säljer allt möjligt. När Janne fick se vad det var för affär sa han till mig att ta det lugnt och röra mig sakta så jag inte välte ner något. Något förnärmad gick jag först in i affären, vem tror han att han är egentligen. Liten bit in i affären såg jag något uppe på en hylla som skulle kunna passa, sträckte upp armen för att ta det, missbedömde avståndet och rev givetvis ner en glaspryl som förde ett otroligt väsen när det rasa ner. Tittade på Janne, hade han kunnat göra sig osynlig hade han gjort det. Biträdet kom fram och plocka upp glasprylen, det var helt.Fattar inte varför Janne blir så uppjagad för, han vägrar numera att gå in med mig i för små och trånga affärer och skulle vi gå in i t.ex. en porslinaffär håller han ett långt förmaningstal innan. Det är lugnt svarar jag, det ordnar sig, jag vet ju att han går efter mig och fångar upp allt som jag river ner.
På en julresa till Tyskland för ett antal år sedan så skulle vi klä upp oss för att äta en god middag på kvällen. När jag skulle ta på mig skorna visade det sig att jag hade tagit med mig , jag hade två par pumps, en sko av varje sort. En med hög klack och en med låg klack. Det positiva var att båda var svarta. Gissa om det såg roligt ut när jag linkade ner till middagen, kunde ju inte ta vinterstövlarna till kjol.
Detta är bara en droppe i Finjasjön av vad jag kan klanta till det för mig men man har ju ett glatt humör och tar det mesta med en klackspark, vitsigt va?
Over and out.

Här igen

Nu är jag här igen. Har varit tvungen att hålla upp med bloggandet ett tag för vår dator har lagt av och jag och laptopen står inte på så bra fot med varandra. Men nu sitter jag här med den lille skiten och givetvis fick jag ringa Janne för att komma in i skiten, nåja man vänjer väl sig. Har också haft annat för mig, trädgården behöver ju lite tillsyn. Just nu har jag fyllat fem sopsäckar med trädgårdsavfall, grannen erbjöd sig att ta dessa till soptippen, tack Bengt. Det riktigt kliar i fingrarna av att få klippa rosorna men tyvärr är det för tidigt, björken ska ha musöron innan dess.
Träffade den trevlige mannen i trappan igen. Det första han säger är att här kommer han i godan ro och ska gå in i trappan och där står jag ivägen. Jag skrattade åt honom och fick då kastat i ansiktet ja skratta du sa han, det gör inte jag när jag ser dig din lilla tössnärta. Antingen är han gammal som gatan (ser inte så lastgammal ut) eller ser han illa. Fick en klapp på axeln och en önskan om en bra dag.
För några veckor sedan var jag längst upp i en trappa då jag hörde några komma in i trappan med en massa fnitter och glada rop. Jaja det är väl några tonårsflickor, döm om min förvåning när jag kommer ner och det står två äldre damer där. När de fick syn på mig skratta de ändå mer och sa att du tror väl vi inte är riktigt kloka men vi har haft en underbar dag. De hade varit på utflykt, damen som var yngst hade kört hon var ju bara 84. De berättade vidare att de gjorde sådana små utflykter då och då, vi kan ju inte bara sätta sig ner och vänta på liemannen. Den andra damen som var 86 berättade att hon hade sambo men han fick inte följa med för han sinka dem lite. Vilka underbara damer.
Också för ett tag sedan fick jag gå in i en lägenhet och kolla ifall lägenhetsinnehavarens objudna gäster hade gått hem. Han sa att de höll ett sånt djävla liv att han inte kunde vara där. Det hör till saken att han berättat för mig innan att han hade fått så stark medicin så han fick hallucinationer. Jag trava in i lägenheten, där fanns inte en kotte, ut igen och talade om det för honom, då har de säkert klättrat ut genom fönstret sa han. Sedan fick jag leta upp hans kamera som han trodde att fantasifigurerna snott, men som han själv gömt i en låda. Som väl är mår han bättre nu fast det är lite komiskt när det händer.
I förra veckan visade en annan hyresgäst sin samling av kaffekannor som hon skulle göra sig av med. Lite ledsen berättade hon att det var bättre hon gjorde sig av med dem själv än att barnen bara skulle slänga dem en gång.
Ja, så ser ofta mina dagar ut. Man får en titt i andras människors liv och de berättar och visar gärna.
Over and out för denna gång.