Här igen

Nu är jag här igen. Har varit tvungen att hålla upp med bloggandet ett tag för vår dator har lagt av och jag och laptopen står inte på så bra fot med varandra. Men nu sitter jag här med den lille skiten och givetvis fick jag ringa Janne för att komma in i skiten, nåja man vänjer väl sig. Har också haft annat för mig, trädgården behöver ju lite tillsyn. Just nu har jag fyllat fem sopsäckar med trädgårdsavfall, grannen erbjöd sig att ta dessa till soptippen, tack Bengt. Det riktigt kliar i fingrarna av att få klippa rosorna men tyvärr är det för tidigt, björken ska ha musöron innan dess.
Träffade den trevlige mannen i trappan igen. Det första han säger är att här kommer han i godan ro och ska gå in i trappan och där står jag ivägen. Jag skrattade åt honom och fick då kastat i ansiktet ja skratta du sa han, det gör inte jag när jag ser dig din lilla tössnärta. Antingen är han gammal som gatan (ser inte så lastgammal ut) eller ser han illa. Fick en klapp på axeln och en önskan om en bra dag.
För några veckor sedan var jag längst upp i en trappa då jag hörde några komma in i trappan med en massa fnitter och glada rop. Jaja det är väl några tonårsflickor, döm om min förvåning när jag kommer ner och det står två äldre damer där. När de fick syn på mig skratta de ändå mer och sa att du tror väl vi inte är riktigt kloka men vi har haft en underbar dag. De hade varit på utflykt, damen som var yngst hade kört hon var ju bara 84. De berättade vidare att de gjorde sådana små utflykter då och då, vi kan ju inte bara sätta sig ner och vänta på liemannen. Den andra damen som var 86 berättade att hon hade sambo men han fick inte följa med för han sinka dem lite. Vilka underbara damer.
Också för ett tag sedan fick jag gå in i en lägenhet och kolla ifall lägenhetsinnehavarens objudna gäster hade gått hem. Han sa att de höll ett sånt djävla liv att han inte kunde vara där. Det hör till saken att han berättat för mig innan att han hade fått så stark medicin så han fick hallucinationer. Jag trava in i lägenheten, där fanns inte en kotte, ut igen och talade om det för honom, då har de säkert klättrat ut genom fönstret sa han. Sedan fick jag leta upp hans kamera som han trodde att fantasifigurerna snott, men som han själv gömt i en låda. Som väl är mår han bättre nu fast det är lite komiskt när det händer.
I förra veckan visade en annan hyresgäst sin samling av kaffekannor som hon skulle göra sig av med. Lite ledsen berättade hon att det var bättre hon gjorde sig av med dem själv än att barnen bara skulle slänga dem en gång.
Ja, så ser ofta mina dagar ut. Man får en titt i andras människors liv och de berättar och visar gärna.
Over and out för denna gång.