Hej igen.
Nu är sommaren slut och jag får tid över till att skriva lite på min blogg. Det har varit en fantastisk sommar med trädgård, lite resor och familjeskötsel. Vi har gjort en trevlig resa till London där vi under fyra dagar försökte se så mycket som möjligt. Tyvärr gick inte det, det behövs många fler dagar till det, det är en helt otrolig stad, puls till max. En liten dos åt gången av London räcker för mig, tänk att bo där alltid, fy f....... stå packad som en sardin i burk var gång man ska åka tunnelbana, det botade nästan min cellskräck, rusa iväg för att hinna till nästa ställe och alla dessa människor. Olika språk rusar genom ens hjärna konstant. Vi var på en trädgårdsmässa i Hampton vilket vi kunde varit utan, trodde vi skulle få se uppbyggda små
trädgårdar, tyvärr var det mer försäljning av trädgårdsprylar och blommor. Okej, några uppslag fick vi som ska försöka genomföra här hemma någongång.
Vi såg de stora turistattraktionerna som Big Ben, London eye, Buckingham Palace och det bästa av allt var turen på Themsen. En underhållande guide som visade allt som man bara läst om. Sen landade vi i lugna Finja där man njöt av lugnet, har fattat att jag inte är en stadsmänniska.

Något som jag aldrig har gjort innan har jag också hunnit med. Det är att jag varit på två allsvenska fotbollsmatcher. Hur fantastiskt är inte det. Den första såg vi i Kalmar, där givetvis Kalmar var det ena laget och det andra var..............ja så intresserad är jag. Den andra var i Helsingborg där de spelade mot Kalmar, mycket lättare att komma ihåg. Som ni förstår tittar jag inte så mycket på fotbollsmatchen utan det är allt runt omkring. Höra på hejarklacken är halva nöjet. Det går en hora på linjen skallade ganska ofta. Vad det blev i matcherna går säkert att läsa i någon tidning.

Det där med att sommaren är kort stämmer verkligen. Nu sitter man mest inne och kurar fast det är mysigt det med. Idag ska jag åka och se Ladies night i Helsingborg med mina flickor Malin, Mia och Ida. Det ser jag verkligen framemot. har hört att det ska vara sevärt men det får jag hoppas att jag får valuta för hela pengen. På tal om hösten så måste jag göra ett inlägg i det svenska rättsväsendet. Nu har ju skolorna börjat och en dag var jag ute och .......... då några pojkar i 10-års åldern passera förbi. Lyssna på deras skratt och prat lite förstrött då den ena av grabbarna börja berätta om killen uppåt landet som hjälpte en kvinna som blev överfallen av en störd kille. Kvinnan kom körandes i sin bil då mannen ställde sig framför bilen, hon backa och körde fram för att bli av med honom, då rycker han upp bildörren och kommer in och attackerar kvinnan. Samtidigt kommer den räddande killen och rycker ut killen ur bilen som gör motstånd vilket gör att den andre måste försvara sig och klipper till dåren med domkraften två gånger. Den här lille killen berätta historien med inlevelse och avslutade med att säga:
Vet ni vad han som räddade tanten fick för straff, jo, ett års fängelse och massor av pengar i böter och dåren fick bara betala åttatusen kr, det är inte klokt, det är sjukt.
Hörde inte vad kompisarna svarade för de hade hunnit en bit ifrån mig. Men visst är rättsväsendet sjukt när tioåringar är mycket klokare än vuxna utbildade människor. Hade den räddande killen bara slagit en gång hade det varit självförsvar, nu slog han två gånger och då blev det uppsåt att skada. Så nu vet vi det att om vi blir attackerade får vi bara slå en gång och sedan troligen bli grovt misshandlad eller t.o.m. dö annars får den attackerade hårdast straff.
Over and out, I`ll be back.

Jakten på det gula........

Vi har nu bott i detta huset i snart åtta år och hela denna tid har min jakt på det gula pågått. Som väl är är det bara på sommaren och mest i början då detta gula fanstyg uppstår. Det första året vi bodde här hade det gula total makt över hela tomten. Grannarna klagade över att de fick in skiten på deras tomter. Jag spikade mig en kvadrat av gamla brädor som jag lade ut på gräsmattan och systematiskt flyttade efter att inom kvadraten uttrotat det gula. Hela den sommaren höll jag på. Nästa sommar såg det lika djävligt ut och grannarna fortsatte att klaga. Envis som jag är fortsatte jag att försöka bli kvitt det gula. Fjärde året bestämde vi att gräva upp gräsmattan på framsidan och lägga singel istället. Den sommaren gick åt till att gräva upp allt gräs och med det det gula förhoppningsvis.
Året därpå var framsidan singelbelagd,dags att ta itu med baksidan. Kämpade vidare med det gula. Det blev ett stående skämt för grannarna att trakassera mig. De frågade om jag ville ha lite fröer av det gula nu när jag inte hade några på framsidan. Det blev ett antal långfingrar till de omtänksamma grannarna.
Nu på det åttonde året börjar jag få bukt på eländet. Det beror mest på att vi inte har så mycket gräsmatta kvar, men fortfarande finns det några envisa gula kvar. Som det sägs så vinner den starkaste och det kan jag med säkerhet säga att det är jag. Jag ska vinna även om det ska kosta mig blod, svett och tårar. När jag efter att gått min vanliga runda i trädgården och plockat dagens skörd så är det precis som de riktigt ska tära på mitt psyke och slå ut bakom ryggen på mig. Kom an bara, jag ska vinna och jag är djävligt nära. i värsta fall får vi väl slopa gräsmattan helt.
Som ni måste förstå så pratar jag om den egentligen vackra gula maskrosen, men den är som vackrast när den står i full blom på en äng och fan inte i min gräsmatta.
Over and out.

Hagalen

Idag fick jag ett samtal om att jag hade en sommarpresent från jobbet att hämta på ett kontor i stan. Jättespännande, brukar få fina grejer. Jag skulle ändå in och jobba och passade på att hämta den då. allting gick bra ända tills jag skulle slå in koden till larmet, fick ett totalt hjärnsläpp, kom inte ihåg koden, slog in en i mitt tycke bra kod, djävlar vad det tjöt. Trumhinnorna riktigt dallrade i öronen, provade ett par till innan minnet kom tillbaka och det slutade tjuta fast inte i mina öron. Hittade min present, en liten sketen paket innehållande en liten sketen ficklampa som ska sitta i nyckelknippan. Så mycket besvär bara för att man är hagalen. Besviken slog jag in den rätta koden och avlägsnade mig från kontoret (den är nu uppskriven).
Jag har äntligen börjat måla köksskåpen som vi fick av vår granne. De ska sitta i tvättstugan. Var inne på Cheapy och köpte mer färg, skulle också ha schabloner som också ska sitta på skåpen. Givetvis hitta jag inga utan fick fråga en herre om de hade några. Nötet frågade vad jag skulle med de till. måla så klart. Jaså du målar, då kan du komma hem till mig och måla, jag bjuder på mat och vin om du kommer. Din lille snuskhummer, du vänta dig säkert något annat också. Jag betala mina grejer och gick ut, han ropade efter mig, ha en bra dag. Köss mig någonstans där jag är som högst när jag plockar ogräs, tänkte jag. Körde vidare till en annan butik och hittade jättefina schabloner.
Nu börjar det bli fullt av krukor i växthuset. Jag har satt alla mina dahlior, sått tomater, gurka och en massa andra blommor. Det är jätteroligt att gå ut var dag och se hur det växer. Janne klagar lite för det finns inte så mycket plats att sitta längre. Han kan vara lugn, så småningom ska ju krukorna ut. Där kommer nog att klämmas några bir i sommar.
Det börjar närma sig att Mattias ska komma hem. Ska städa på hans rum för Celsius har hårat ner allting. Han har levt som en kung med ett eget jättestort rum och en egen jättestor säng. Ligger därnere och trycker hela dagarna och är ute och rumlar om nätterna. Det ska bli riktigt roligt att träffa min lille påg igen.
Over and out.

Varför just jag?

Jag tillhör den gruppen av människor som kan klanta till det nästan omöjliga. Igår kunde inte Janne vara ute pga. sin allergi, stackarn. Han undrar då om jag kan vattna lite i trädgården. Okej, det fixar jag. Hade lite besvär att dra ut trädgårdsslangen, fanskapet slog knut på sig själv, fick på vattnet och vattnade enkelt. Sedan började eländet, skulle flytta vattenspridaren till nästa ställe, då lossnar slangen från spridaren och fullkomligt dränker mig i iskallt vatten. Istället för att springa och stänga av vattnet försöker jag ta fatt på slangen som betedde sig som en arg skallerorm, vilket resulterar i att jag åter får en kall dusch, totalt hjärnsläpp. Efter ett tag kom jag faktiskt på det. Grannen hade suttit och tittat på och fått sig ett gott skratt.
En annan gång skulle vi köpa en liten present, vi körde in till stan för det hade öppnats en ny liten affär som säljer allt möjligt. När Janne fick se vad det var för affär sa han till mig att ta det lugnt och röra mig sakta så jag inte välte ner något. Något förnärmad gick jag först in i affären, vem tror han att han är egentligen. Liten bit in i affären såg jag något uppe på en hylla som skulle kunna passa, sträckte upp armen för att ta det, missbedömde avståndet och rev givetvis ner en glaspryl som förde ett otroligt väsen när det rasa ner. Tittade på Janne, hade han kunnat göra sig osynlig hade han gjort det. Biträdet kom fram och plocka upp glasprylen, det var helt.Fattar inte varför Janne blir så uppjagad för, han vägrar numera att gå in med mig i för små och trånga affärer och skulle vi gå in i t.ex. en porslinaffär håller han ett långt förmaningstal innan. Det är lugnt svarar jag, det ordnar sig, jag vet ju att han går efter mig och fångar upp allt som jag river ner.
På en julresa till Tyskland för ett antal år sedan så skulle vi klä upp oss för att äta en god middag på kvällen. När jag skulle ta på mig skorna visade det sig att jag hade tagit med mig , jag hade två par pumps, en sko av varje sort. En med hög klack och en med låg klack. Det positiva var att båda var svarta. Gissa om det såg roligt ut när jag linkade ner till middagen, kunde ju inte ta vinterstövlarna till kjol.
Detta är bara en droppe i Finjasjön av vad jag kan klanta till det för mig men man har ju ett glatt humör och tar det mesta med en klackspark, vitsigt va?
Over and out.

Här igen

Nu är jag här igen. Har varit tvungen att hålla upp med bloggandet ett tag för vår dator har lagt av och jag och laptopen står inte på så bra fot med varandra. Men nu sitter jag här med den lille skiten och givetvis fick jag ringa Janne för att komma in i skiten, nåja man vänjer väl sig. Har också haft annat för mig, trädgården behöver ju lite tillsyn. Just nu har jag fyllat fem sopsäckar med trädgårdsavfall, grannen erbjöd sig att ta dessa till soptippen, tack Bengt. Det riktigt kliar i fingrarna av att få klippa rosorna men tyvärr är det för tidigt, björken ska ha musöron innan dess.
Träffade den trevlige mannen i trappan igen. Det första han säger är att här kommer han i godan ro och ska gå in i trappan och där står jag ivägen. Jag skrattade åt honom och fick då kastat i ansiktet ja skratta du sa han, det gör inte jag när jag ser dig din lilla tössnärta. Antingen är han gammal som gatan (ser inte så lastgammal ut) eller ser han illa. Fick en klapp på axeln och en önskan om en bra dag.
För några veckor sedan var jag längst upp i en trappa då jag hörde några komma in i trappan med en massa fnitter och glada rop. Jaja det är väl några tonårsflickor, döm om min förvåning när jag kommer ner och det står två äldre damer där. När de fick syn på mig skratta de ändå mer och sa att du tror väl vi inte är riktigt kloka men vi har haft en underbar dag. De hade varit på utflykt, damen som var yngst hade kört hon var ju bara 84. De berättade vidare att de gjorde sådana små utflykter då och då, vi kan ju inte bara sätta sig ner och vänta på liemannen. Den andra damen som var 86 berättade att hon hade sambo men han fick inte följa med för han sinka dem lite. Vilka underbara damer.
Också för ett tag sedan fick jag gå in i en lägenhet och kolla ifall lägenhetsinnehavarens objudna gäster hade gått hem. Han sa att de höll ett sånt djävla liv att han inte kunde vara där. Det hör till saken att han berättat för mig innan att han hade fått så stark medicin så han fick hallucinationer. Jag trava in i lägenheten, där fanns inte en kotte, ut igen och talade om det för honom, då har de säkert klättrat ut genom fönstret sa han. Sedan fick jag leta upp hans kamera som han trodde att fantasifigurerna snott, men som han själv gömt i en låda. Som väl är mår han bättre nu fast det är lite komiskt när det händer.
I förra veckan visade en annan hyresgäst sin samling av kaffekannor som hon skulle göra sig av med. Lite ledsen berättade hon att det var bättre hon gjorde sig av med dem själv än att barnen bara skulle slänga dem en gång.
Ja, så ser ofta mina dagar ut. Man får en titt i andras människors liv och de berättar och visar gärna.
Over and out för denna gång.

Två har blivit fyra igen

Efter att våra två sista hemmavarande barn flyttat har vi njutit av att bara vara två. Nu är familjen Karlsson utökad igen. Först med Celsius, som bott här ett tag nu, och just idag med Olof. Celsius har acklimatiserat sig bra, han vet vilka regler som gäller. Äta och sova inne och andra behov görs ute. Har försökt få han att förstå att vi vill inte ha bidrag till middagen. På sommarhalvåret har han en förmåga att lägga små söta döda fåglar framför fötterna.
Varsågod, du kan steka upp den lite lagom tycks han vilja säga. Men med lite mer träning ska vi nog kunna plocka ur honom dessa dumheter. Han får lära sig att äta vad som bjuds. Ett annat stort problem är Celsius nattarännande. Har man fått en tid tycker jag man ska hålla den. Jag får väl hänga på honom en klocka som ringer när det är tid att komma hem.
Allt detta blir nog en omöjlighet med Olof. Okej, något nattarännande blir det ju inte för han blir där han sitter. Men att lära honom något blir svårt, räddare krake får man leta efter men med idog träning kan han kanske klämma fram sitt namn. Önsketänkande.
Ett annat problem är att Celsius och Olof inte kommer att tycka om varandra. Har redan sett en kraftmätning idag då jag kom hem med Olof. Celsius satt på golvet och stirrade på Olof medans svansen slängde hit och dit. det gör den när han funderar på nästa steg i sitt drag. Vad han hade i tankarna förstod jag omgående. Hur ska jag komma åt den lille fan?
Olof glodde tillbaka och tänkte låt inte den jävern komma innanför buren för då är jag ett minne blott.
Nåja vi ska nog få dem att förstå att på varandras revir rör vi oss inte. Celsius är en grå katt som Mattias kom med och Olof är en gulgrön undulat som varit vårt barnbarns. Ni förstår väl dilemmat. Over and out.

En liten, liten gube

Känner ni till dessa små, små gubar, inte små gröna gubbar utan små gubar som kör sina bilar och tror de äger vägen. För det mesta har de en hatt nerkrängd över öronen så att de kan stänga ute andra bilförare. Fenomenet med dessa små gubar kan inträffa bl.a i rondeller. Man kommer körande in i rondellen och lägger sig i rätt fil för att svänga av det hållet man ska till, använder blinkers, på andra sidan om en kör en liten gube som man tror ska vidare i rondellen. Ack vad man bedrar sig, när man minst anar det så kastar guben sig in framför en så man får tvärnita. Guben märker inget utan kör vidare i godan ro. Oh jag blir så trött.
Jag körde för ett tag sedan på 21:an, innan mitträckena blev uppsatta, då jag hamnade bakom en bil som höll ungefär 60 på 90 väg. Det var en riktig bromskloss. Låg efter ett tag men blev lite otålig och blinkade med ljuset, flytta dig lite så att jag kommer förbi. Resultatet blev att bilen flyttade sig närmre mittlinjen. Vi kom fram till en raksträcka och jag blinkade med ljuset igen och drog förbi honom. En liten gube med hatt. Vilket misstag jag gjorde, guben fick blyfot och körde ända upp i baken på min bil, tutade och blinkade med ljuset. Såg ibackspegeln att munnen glappade oavbrutet och ena handen hötte han mot mig frenetiskt. Han följde efter mig en bra bit mot stan, då höll han minsann inga 60 längre. Typiskt en liten gube som försökte sig på polisens arbete.
Numera när vi är ute och kör och det händer en lustig incident brukar vi kolla om det är en liten gube med hatt. Jag har oftast rätt. Brukar hålla reda på Janne så att han inte blir en liten gube med hatt i trafiken, han har lite tendenser speciellt i rondeller. Därmed inte sagt att vi tjejer och tanter kör på något sätt bättre än motsatta könet men jag tycker att vi har lite bättre omdöme när det gäller trafikvett.
Jag har ialla fall lärt mig att blinka på framförvarande fordon gör man inte, det kan sitta en liten argsint gube med hatt i den bilen. Over and out för denna gången.....

Älskade kattfan

Vår älskade lille katt Celsius har fått mask. Fruktansvärt äckligt men måste åtgärdas. Körde in till stan och köpte medicin. Förra gången det hände köpte jag tablettform och med Mattias hjälp sköt vi ner tabletten i halsen och allt blev bra. Denna gången blev det i flytande form för Mattias är inte hemma och min äkta hälft är till ingen nytta när det gäller sådana här grejer. Tog fram Celsius älsklingsrätt, räkor, och hällde över medicinen, vad gör kattfan, vänder ryggen till och går ut igen. Snälla Mattias kom hem. Jag har fortfarande inte fått i katten medicinen. Får söka hjälp av grannen.
På tal om hjälp av den äkta hälften så påminner det mig om en händelse som ligger några år tillbaka i tiden. Jag hade jobbat sent, när jag kom hem sitter hela familjen runt köksbordet med dystra ansikten. De talar om för mig att det sitter en mus i fällan som jag satt i vaskskåpet. Okej, det kunde jag väl ta men när de säger att musen lever får jag nästan slag. Varför i himlens namn har ni inte tagit den då? undrar jag. Nej, nej det var ju jag som satt fällan så då får jag själv ta den. Alla utom jag lämnar köket. Vad i hela fridens namn ska jag göra, måste ju ta musen, hörde hur den slog i skåpet. Plockar fran en grilltång och tar fram pallen till skåpet och ställer mig på pallen. Öppnar försiktigt dörren, oh djävlar, musen är bara till hälften klämd i fällan. Förbannar min djurplågarfamilj, den stackars musen har säkert legat där länge. Lyckades få tag på fällan med grilltången och musen hängde med. Ni måste förstå att det var ett konststycke, stå uppe på en pall och och öppna ett vaskskåp.
Kom precis på att jag har dödat förr, jag fick ju ta ut musen och slog ihjäl den mot stenplattorna. Som väl var dog den direkt. Slängde både mus och fälla i soptunnan sedan gick jag in och skällde ut min familj.
Nåja så illa ska det inte gå för kisse lille, ska nog få i honom medicinen. Måste bara berätta om musen vi hade i garaget. Som ni förstår så gick Janne ut när musen kom in. Malin skulle ta ut musen från garaget och vi andra stod utanför på behörigt avstånd. Vi hörde Malin springa runt i garaget och försökte fånga inkräktaren. Helt plötsligt kommer musen ut genom dörren, springer mot Malins kompis, hon står kvar och lyfter bara ena foten så att musen kunde springa under den. Vad hon inte vet är att musen gör en tvärvändning bakom henne och kommer tillbaka just när hon sätter ner foten. Kras, smack, splasch. Malin kommer ut och får se eländet och skriker din jävla musdödare. Väldigt ledsamt för musen men väldigt komiskt för oss andra.
Over and out.

Idag har jag dödat.

Jag hade precis kommit hem från jobbet då det ringde på dörren. Utanför står killen som säljer fisk. Han har varit här ett antal gånger och jag har lyckats krångla mig ur att inte köpa, har inga pengar hemma eller vi äter inte så mycket fisk. Killen är helt otrolig att prata för sin vara. Denna gången köpte jag för jag hade hört av grannarna att det var billigt att köpa av honom och faktiskt hade jag pengar hemma. Jag köpte spätta för 140 kr, 2 kg. Innan han gick garantera han igen att den var alldeles färsk, de ligger i bilen och slår. Trodde han skoja så jag sa till honom att han skulle ge dem konstgjordandning. Han lovade det och sa att han skulle till och med pussa dem till avsked.
Jag fick min påse och gick in och tänkte att jag måste ta huvudet och fenorna innan jag lade dem i frysen. Gick ner i källaren och hämta ett par gummihandskar, det är ju äckligt att ta i och hala är dom. Tog fram den vassaste kniven och gick till verket. De tre första gick bra, såg ut som ett blodbad på vasken. Det hände när jag skulle ta tag i den fjärde, den slog med fenorna när jag försökte greppa den. Herregud, håll på att göra ner mig. Fick så småningom upp den på skärbrädan, där låg den och titta på mig och darrade i fenorna. Det här måste gå snabbt, sträckte mig efter saxen och klippte snabbt av huvudet. Ett sånt fruktansvärt djurplågeri, Killen kunde ju åtminstone ta dö på dem själv. Tänk er att det här ska jag leva med i resten av mitt liv. Horribelt, värre än den värsta actionfilm. Today I killed a fish I didn`t know eller I kill fish for money but you are my friend so I kill you for nothing.
Ps, resten av spättorna var döda och ligger nu i frysen. Over and out till nästa gång.

På gång igen....

Efter att ha haft en nära döden upplevelse i form av en jätteförkylning är jag igång igen. Har bara lite hosta och förkylningsblåsor kvar. Jag brukar inte titta på reklam (då duschar ju jag) men jag måste berömma Compeed munsårsplåster, de är kanon och de syns verkligen inte. Har varit i stan med mor idag, hon skulle till ögonkliniken, det är inte lätt att behöva bli mor till sin egen mor, hoppas mina barn slipper det. De brukar säga att de ska nog hitta ett hem till oss någonstans annars får det bli ättestupan. Jag hade tänkt att vi skulle få tillbringa en vecka hos dem var och sedan börja om igen. Risken är väl att det går bra i en månad men när vi sedan börjar om igen hos den förste så möts vi av nerrullade persienner och låsta dörrar. Uteliggare nästa steg. Nåja det finns väl en lösning till det också, behöver ju inte ta ut ålderdomen i förskott, är ju bara 44 år.
Vi var på Malmömässan i helgen, mest intresserade av trädgård. Det var en liten besvikelse men hade i alla fall ett japanskt lönnträd och dahlior med mig hem. Har också beställt ett citronträd och ett mandarinträd som jag ska ha i växthuset. Dvs om jag får plats med något där för Janne inbillar sig att han och de manliga grannarna ska sitta där och insupa miljön med whiskey. De har till och med döpt huset till KaJan. När huset var byggt av Janne och grannen Kaj hann de inte mer än att sätta dit sista glaset förrän det invigdes med hjälp av några andra välvilliga. Då tog jag min vattenkanna och öppnade dörren och sa att här är visst några plantor som behöver vatten, tittade mig omkring, misstog mig, allt var visset.
Over and out.

Lyssna för fan......

Idag känner jag för att skriva om människor som inte har tid att lyssna på andra utan älskar bara sin egen röst och åsikter. Det finns inget värre än personer som bara babblar på om sina upplevelser, familj och tycke och smak utan att höra på om någon annan vill säga något. Jag träffar på en hel del såna i min närhet. Ibland är man sprängfylld av att behöva berätta t.ex något som hänt i familjen, kanske en resa. Man hinner knappt börja förrän ickelyssnaren drar igång, jag kommer ihåg när NN gjorde den resan och när NN sa det. Eller ni skulle åkt dit istället för det sa NN att det var mycket bättre. Eller när man får höra samma sak om och om igen. Gud i himlen vad trött jag blir. Det värsta jag hört var en gång på semester. Då personen ifråga sa att nu ska vi ha jätteroligt och känner ni för att göra något själv så säg till. Var och en gör som den vill, läs var och en gör som den vill men det är bäst ni gör som jag vill. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Såna människor väljer man bort för sin egen sinnesfrid skull.
Jag har också hamnat i såna läge då jag ska försöka göra ett inlägg. då höjer den andre personen sin röst för att överrösta inlägget. Då tänker jag ta dig i brasan, jag behöver inte dig.
En gång höjde jag faktiskt rösten och sa tyst! nu är det jag som pratar, det sotar jag för än idag.Med detta vill jag ha sagt att ta er tid att lyssna, älska inte bara er egen röst. Jag själv är inte perfekt men jag försöker i alla fall
Nu börjar en härlig tid med blommor och blader. Har idag planterat fjorårets pelargonier, satt nya frö, pelargoier och flitiga lisa. Det ska bli spännande och se hur många som gror. Over and out för denna gången.

Ny idol

Jag har fått en ny idol på lite äldre dar. Marcus Birro, krönikör i bl.a Kvällsposten, italiensk fotbollsälskare. radiopratare i Karlavagnen och nybliven pappa. Om ni inte hört honom i Karlavagnen tycker jag att ni ska absolut göra det. Varje gång han avslutar programmet är det med " jag heter Marcus Francesko Totti Birro". Häftigt va?
Detta gör ju att man funderar på varför vi inte döpt våra barn efter våra idoler. Vi börjar med den äldsta, Malin Annie Lennox............. Mattias Kenneth Andersson................ Mats Lasse Stefanz............ Mia Kicki Danielsson................ Nej hör ni mina älskade barn , ni ska vara glada för de vanliga svenska namn ni fått fast vi får höra en hel del kommentarer för de namnen vi valt. Den enda som möjligtvis är nöjd är nog Mia. Måste bara flumma ut en gång till, Mattias Pierluigi Collina............ ÄLskar dig Mattias.
Nu ska jag samla mig, förkylning till trots, och åka till Hjärnarp och heja fram damerna i Röke innebandy klubb till seger eller ialla fall oavgjort så att de stannar kvar i tvåan. Go Röke.
Over and out.

Konstiga egenheter

Tjoho Mats, nu är det en smal strimma grönt bakom värmeljuset. Vad detta handlar om är mina konstiga egenheter. Stod där ute och tittade på snön (gjorde kanske något annat också) och fick ett av mina berömda infall. Om jag sätter något i kanten av snön så kan jag mäta hur mycket snön smälter per dag. Sagt och gjort, jag satte ett utbränt värmeljus i snökanten och idag har det smält undan minst 5 cm. Fantastiskt. Genialt.
Det är nog inte bara jag som har lite konstigheter för mig, det är nog väldigt utbrett. I mina dagliga arbetsverksamhet städar jag ett antal trappuppgångar. I en av dessa bor en mycket märklig människa som lägger ut knappar i trappan. Så kommer jag med min svabb och ska torka rent, plockar upp knapparna som är utspridda på många trappsteg, lägger tillbaka dem exakt där jag tog dem snyggt och prydligt. Det är ju fina knappar, hon vill nog ha tillbaka dem. När jag sedan är färdig för dagen går jag hem och väntar på samtal från min arbetsgivare för då har käringen ringt och klagat på att jag inte varit där och städat. Det har hänt ett antal gånger nu, att hon inte ger upp, nästa gång snor jag knapparna för henne, jag sparar ju på knappar.
Har ni gjort en Gunde Svan? Inte, då tycker jag ni ska prova. Läste någonstans att Gunde tog tid på hur lång tid det tog för honom att duscha. Riktigt så långt går inte jag men jag brukar gå och dusch i reklamavbrotten, de brukar ligga på ungefär 15 inslag var gång, när jag då kommer tillbaka räknar jag de inslag som som är kvar, som bäst har jag räknat fyra kvar. Sjukt eller.
Eller när jag är ute och går, varannan lyktstolpe går jag snabbt och varannan sänker jag tempot.
Ja, ja var och en blir salig i sin tro. Over and out för denna gången..........

Vardag igen
Ibland har man tur att träffa på trevliga människor. Var och handlade till min mor, stannade vid charken. Före mig stod en man, pensionär, med en handlelapp i handen. Han tittade på mig med pliriga ögon och sa:
Kan inte förstå varför min hustru måste skriva baklänges på lappen. Fattar hon inte att det tar dubbelt så lång tid att handla.
Han lät mig stå där en stund och grunna på vad det var han sa sedan skrattade han och vände på lappen. Oj då läste visst från baksidan och skrattade hjärtligt. Gormade sedan över att frun skickat med honom en för liten korg, nu fick han ju ta bort vissa varor. Han skrattade hela vägen till kassan och där framme skulle han dra icakortet vilket misslyckades.
Herrejisses sa han, jag kan inte koncentrera mig med så många vackra flickor runt mig. En riktigt kramgo farbror, förresten hette han Tore. Tore, you made my day!
Ska nu gå in en runda på tradera. Jag brukar lägga lite bud på böcker. Just nu samlar jag serien om Cherry Ames. En serie jag läste med förtjusning i min ungdom, har läst några böcker nu men jag måste säga att jag överromantiserade dem förr. Klart de är ju skrivna tidigt femtiotal så det blir en nostalgitripp. Hoppas Mia en gång uppskattar dem. Har också börjat samla Anne på Grönkulla ( också till Mia) men jädrans vilket drag det är på de senare böckerna i serien, en bok kan gå för över 200 kr. Men akta er andra Anne på Grönkullafantaster nu ger jag mig inte kosta vad det kosta vill. Nackdelen med mig är att jag går in och bjuder sen glömmer jag att bevaka sista datumen. Har missat många böcker på det viset, men nu blir det andra bullar.
Over and out

Det är nu dags för den stora premiären. Lite nervöst är det, vad ska man skriva om. Läste förett tag sedan om en dam i sjuttioårsåldern som bloggade hejvilt och tyckte det var fantastiskt roligt.

Kan hon så varför skulle inte jag kunna. Sagt och gjort, jag bad Janne fixa en blogg till mig, han till och med namngav den. Pratstunden, ett skitbra namn för det är precis vad jag ska göra här.

Just nu har vi ätit en jättegod middag och Janne diskar för i vår låda har vi två knivar som ideligen försöker ta livet av mig. Har precis läkt ett sår på tummen då jag fick tag på kniveländet igen, två sekunder senare ett stort jack i långfingret, trodde att min sista stund var kommen. Inte heller får man något ömkande 0rd, nä bara ha inte så jävla brått.

Katten Celsius fick sin beskärda del, en liten tallrik räkor. Jag får ofta höra av mina älskade barn att han är övergödd, tycker inte jag, han är bara rund och god. Jag får väl höra med Mattias, det är hans katt, vad han tycker när han kommer hem i maj.

Vi har haft barnbarnet Cornelia hemma från tisdag till fredag. Hon ville inte vara på fritids hela dagarna nu på sportlovet så hon ringde och fråga om hon fick vara hos oss. Jadå det gick bra men då fick hon följa med mig och städa trapporna. Det gjorde hon gärna. Maken till unge att jobba, som en vuxen, annars brukar de bara springa ivägen. I en trappa kom det en äldre herre som sa till henne att hålla efter mamma, jo ja tackar ja, för hon städar lite si och så. Cornelia tittade på honom lite undrande så jag kände mig tvingad att tala om att jag är mormor till henne.

Jasssså, sa han, men hon städar i allafall kasst. lova mig nu att du håller reda på din mormor. Han plocka upp sin plånbok och gav henne tjugo kronor med orden nu lovar du det. Cornelia blev överlycklig, med de tjugo plus de hundra hon fått av gammelmormor vad de ju en hel förmögenhet. Vi tacka bägge två och medans han gick upp för trappan passa jag på att önska honom en bra dag. Då vänder han sig om och säger: Tro inte du ska få någon dricks! Tack för den passningen fast det är en mycket trevlig gentleman.

Tillbaka till det här med att se ung ut så kom morfars födelsedag upp. Cornelia fråga hur gammal morfar blir. Femtiofyra svarade jag.

- Oh. vad gammalt tyckte hon. hur gammal är du, mormor? Här gäller det att smida mens järnet är varmt,tänkte jag och svarade högt fyrtiofyra. Det kom ingen kommentar. Jag korsade fingrarna på ryggen för att jag tagit bort tio år, vi är ju faktiskt lika gamla.

Lite senare på kvällen när morfar kommit hem, frågade Cornelia morfar hur gammal han är.

Jag fyller 54 den 2 mars, svarade han. Då kunde inte jag hålla mig utan var tvungen och kolla om hon kom ihåg min låtsasålder.

44, kom det klockrent. Janne bara gapade och jag kommer inte att ändre hennes tro förrän hon själv blir medveten om lögnen.

Herregud vad mycket det blev allra första gången, trodde inte jag skulle ha så mycket att säga men det bara flödar. Over and out för denna gången.....

Hej mitt hjärta !

Här har du en sida där du kan skriva av dig allt du går o tänker på !

Lycka till // Hustomten