Det är nu dags för den stora premiären. Lite nervöst är det, vad ska man skriva om. Läste förett tag sedan om en dam i sjuttioårsåldern som bloggade hejvilt och tyckte det var fantastiskt roligt.

Kan hon så varför skulle inte jag kunna. Sagt och gjort, jag bad Janne fixa en blogg till mig, han till och med namngav den. Pratstunden, ett skitbra namn för det är precis vad jag ska göra här.

Just nu har vi ätit en jättegod middag och Janne diskar för i vår låda har vi två knivar som ideligen försöker ta livet av mig. Har precis läkt ett sår på tummen då jag fick tag på kniveländet igen, två sekunder senare ett stort jack i långfingret, trodde att min sista stund var kommen. Inte heller får man något ömkande 0rd, nä bara ha inte så jävla brått.

Katten Celsius fick sin beskärda del, en liten tallrik räkor. Jag får ofta höra av mina älskade barn att han är övergödd, tycker inte jag, han är bara rund och god. Jag får väl höra med Mattias, det är hans katt, vad han tycker när han kommer hem i maj.

Vi har haft barnbarnet Cornelia hemma från tisdag till fredag. Hon ville inte vara på fritids hela dagarna nu på sportlovet så hon ringde och fråga om hon fick vara hos oss. Jadå det gick bra men då fick hon följa med mig och städa trapporna. Det gjorde hon gärna. Maken till unge att jobba, som en vuxen, annars brukar de bara springa ivägen. I en trappa kom det en äldre herre som sa till henne att hålla efter mamma, jo ja tackar ja, för hon städar lite si och så. Cornelia tittade på honom lite undrande så jag kände mig tvingad att tala om att jag är mormor till henne.

Jasssså, sa han, men hon städar i allafall kasst. lova mig nu att du håller reda på din mormor. Han plocka upp sin plånbok och gav henne tjugo kronor med orden nu lovar du det. Cornelia blev överlycklig, med de tjugo plus de hundra hon fått av gammelmormor vad de ju en hel förmögenhet. Vi tacka bägge två och medans han gick upp för trappan passa jag på att önska honom en bra dag. Då vänder han sig om och säger: Tro inte du ska få någon dricks! Tack för den passningen fast det är en mycket trevlig gentleman.

Tillbaka till det här med att se ung ut så kom morfars födelsedag upp. Cornelia fråga hur gammal morfar blir. Femtiofyra svarade jag.

- Oh. vad gammalt tyckte hon. hur gammal är du, mormor? Här gäller det att smida mens järnet är varmt,tänkte jag och svarade högt fyrtiofyra. Det kom ingen kommentar. Jag korsade fingrarna på ryggen för att jag tagit bort tio år, vi är ju faktiskt lika gamla.

Lite senare på kvällen när morfar kommit hem, frågade Cornelia morfar hur gammal han är.

Jag fyller 54 den 2 mars, svarade han. Då kunde inte jag hålla mig utan var tvungen och kolla om hon kom ihåg min låtsasålder.

44, kom det klockrent. Janne bara gapade och jag kommer inte att ändre hennes tro förrän hon själv blir medveten om lögnen.

Herregud vad mycket det blev allra första gången, trodde inte jag skulle ha så mycket att säga men det bara flödar. Over and out för denna gången.....